2012-09-25

Bokbålen har börjat


På Kulturhuset har den konstnärliga ledaren, Behrang Miri, på eget bevåg rensat ut Tintin från barn- och ungdomsavdelningen Tiotretton. Han anser bland annat att serien är afrofobisk och att araber sitter på flygande mattor (något som i och för sig inte förekommer i serien, utan är bara en fördomsfull bild Behrang Miri har av Tintin, men det får han ha, jag tänker inte censurera honom för det).

Det finns något konstigt här. Behrang Miri vill att Kulturhuset ska arbeta med antirasism och genus, att verksamheten ska styras utifrån diskrimineringslagen. Självklart ska all offentlig verksamhet styras av de lagar vi har. Men hur han får ihop diskriminerinslagen med censur får han gärna utveckla vidare. Att diskriminera är inte det samma som att tillåta litterära skildringar där folk har "bananer på huvudet" (hans egna ord i DN).

Och han anser att man gör det genom att förbjuda det som inte passar in i hans bild på vad en god förebild är. Vi ska alltså lära barnen vad som är fel genom att bara lära dem vad som är rätt. Ta bort allt som skaver. Allt som är fel. Allt som gör ont. Allt som inte berättar att alla är goda antitrasister och antihomofober och där gräset alltid är grönt överallt. Vill Behrang ge de barnen som växer upp en falsk bild av verkligheten? En verklighet som saknar historisk förankring. En verklighet som endast är som den är just nu, eller som Behrang vill att den ska se ut.

Om man ska utgå från Behrang Miris vision så kommer det inte bli många klassiker kvar för barnen att läsa. Bort med Tom Sawyer (fördomsfulla skildringar av svarta), bort med Pippi Långstrump (sa någon negerkung?), bort med Robinson Crusoe (Fredag?), bort med Ture Sventon (araber på flygande mattor, say no more). Bort med Emil och Madicken (fördomsfulla skildringar av fattiga), bort med Tsatsiki (fördomsfulla skildringar av oansvariga greker).

Biblioteken ska inte vara en plats för censur, här bör rasister och islamister samsas med anirasister och islamofober. Även i barnbokhyllorna. Att tänka är inte bara att tänka rätt. Det är också att tänka fel. Och att rensa bort det som anses fel, och som inte skulle ha skrivits eller ritats i dag tar bort vår historia. Och vilka ska vara domarna? Vilka är det som ska lägga böckerna på bokbålen? Är det Behrang Miri själv som ska stå där med både tändvätskan och tändaren i handen. Vem har i så fall gett honom det uppdraget? Han själv? Då vill jag gärna läsa hans arbetsbeskrivning.

Censur skapar rädslor. Och det är inte rädslor som Kulturhuset bör sprida, det är kunskap och kultur. Och kunskap och kultur är även sådant som i dag inte stämmer överens med den rådande samhällsandan. Vi måste lära oss av historien. Barnen måste få lära sig. Och om barnen inte får lära sig, när ska man de då få lära sig?

Jag läste Tintin som liten, jag läste Pippi, jag läste Emil, jag läste Robinson Crusoe (som jag tyckte var fruktansvärt tråkig, men det är annan historia), jag läste för fan Onkel Toms fucking jävla stuga. Jag blev inte rasist. Och jag vet ingen som läste dem som blev det. Det var de som läste som hade lätt att ta till sig kunskaper och dra sina egna slutsatser.

Behrang Miri, du skyddar inte barnen. Du är med och förstör deras förutsättningar att bli tänkande och kritiska varelser. Det är sin plats för dig att göra en pudel nu (och här kom den)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet!

Anonym sa...

Instämmer till fullo!

Missförstådd filosof sa...

Önskar jag kunde uttrycka mig som du. Enkelt,klart och genomtänkt:)

//T

Lasse Nilsson sa...

Viktigt att ta upp såna här angrepp på informationsfriheten, Mikke!